Vilken helg det kommer att bli. På lördag spelar vi match mot mitt gamla lag Degerfors IF. Det ska bli riktigt kul. Redan på fredagen kommer en spelare i DIF för att bo över hos oss. Inte vilken spelare som helst, utan det är Tobias Solberg som gästar öfre Munkebäck. Han tar med sig sin blivande fru Lisa och sina två barn. Lite trist bara att ingen av oss kan spela. Inte heller kommer min lillebror Andreas att lira. Men det ska bli väldigt kul att träffa alla. Ännu roligare om vi slår dom…

Lite senare på lördagen väntar årets kväll. Kvällen som alla fotbollsspelare längtar till. Inkilen. Jag tror faktiskt att vi i Qviding är Sverigetopp när det gäller inkil. De var råare förr, men nästan roligare nu. De nya spelarna håller en show och bjuder på dricka och mat. Showen i Qviding har som tradition att alltid hålla hög klass och förbereds väldigt noggrant. I år är förväntningarna högt ställda eftersom de nya killarna är ett gäng roliga och spexiga typer.

Jag kommer aldrig att glömma inkilen första året i Superettan. Christian Sellberg, vilken lirare. På grund av olika anledningar hade han då blivit inkilad två eller tre år i rad. Äntligen kom året då han kunde sitta på andra sidan och förödmjuka, njuta och bara vara. Iklädd kostym och rosa slips var han på plats en timme innan alla andra var där. Sellberg var överladdad. När så alla förberedelser av scen och åskådarplatser var avklarade, slog han sig ner på den bästa platsen han kunde hitta. Där satt han med det bredaste leende som skådats i Qvidings gamla klubbstuga.

Tyvärr blev inte lyckan särskilt långvarig utan när vi andra anlände ödelades Sellbergs planer. Hans förväntningar på kvällen infriades väl inte riktigt. Någon taskig person i laget började nämligen ropa ”Omkil på Sellerg”. Sellis begrundade läget och tog sig sakta och motvilligt fram till scenen. Nu insåg Sellberg att kvällen höll på att glida honom ur händerna. På ett ögonblick förändrades hans kroppshållning. Den tidigare så upppumpade unge mannen hade satt sitt leende i halsen. Han uppmanades att knyta upp sin slips, kränga av sig sin kostym och ta av sig sina skor. Endast iklädd kalsonger fick han sedan lämna scen för att ta plats i en närliggande garderob. Därifrån kunde han nätt och jämnt höra det som skulle bli årets kväll. Elakt kan tyckas, men det blev ändå så himla rätt. Fokus hamnade faktiskt på Sellis och att vara i fokus är något den mannen inte är rädd för. Efteråt berättade han att detta trots allt var den roligaste kvällen i hans liv. Det var som sagt råare förr.

Visst pratas det mycket inkil i omklädningsrummet men det pågår annat också. Rickard har slutat säga hej när man kommer. Istället parkerar han sig på ett avstånd, så nära att du kan känna vad han åt till lunch, och skriker ”30 kronor”. Han håller nämligen på att samla in till en stereo. Vissa har tydligen slarvat lite med inbetalningen vilket gör ”Rillo” upprörd. För övrigt är det ganska lugnt i omklädningsrummet. Wallin har en redogörelse, en längre sådan, om vart exakt i halsen han hade ont i måndags. Ljungan och Hagman sitter och jämför sina getskägg. Simon håller på med sin förbannade kexchoklad- bandana och duschfirman är ute och kör kvadrat. Läget är alltså som det ska…

Nu får jag sluta. Måste trycka på play. Oliver står vid dvd:n och uttrycker att han gladeligen skulle vilja titta på Teletubbies.

Fidde

Dela på Facebook
Dela på Twitter
RSS