Sitter på pappas kontor för att jobba lite. Men det går inget vidare. Allt som oftast hoppar jag in på Lejz boys och gör några byten. Drömelvan är nämligen här! Inte en dag för sent. Vi har startat en liga, Valhalla Open! Vågar du???

Annars har jag inte skrivit på ett tag. Lördagen var väldigt roligt, vilket gick ut över söndagens skrivande. Och måndagens. Och tisdagens. Helgen blev nämligen precis så lyckad som man hade hoppats. Först fick vi vinna årets första match efter en riktigt bra prestation. Vi har stått upp bra i samtliga matcher mot lag från högre serier och undan för undan har vi blivit något bättre. Nu gäller det att vi höjer oss något mot, på pappret, jämbördiga motstånd. Då blir detta bra…

Inkilen efter matchen tror jag faktiskt slog mina förväntningar. Showen höll hög klass. Nästan lika hög som själva stämningen.

Scenen med Rickard och Johanna höll inte bara hög klass. Den var i nivå med Hamlet. En vacker historia om kärlek och förbjudna lustar. Skådespeleriet var snudd på världsklass. Anton Holmberg gestaltade Rickard på ett nästan utomjordiskt sätt. Romantiken, skämten och smörandet. Anton satte allt. Bergendorff spelade inte Johanna. Johan Bergendorff VAR Johanna. Rösten, läpparna, personligheten och den fängslande blicken. Pjäsen innehöll verkligen allt som ett bra drama ska innehålla. Den sanna kärleken, det igenkännande triangeldramat och den infekterade intrigen. David Stenman sätt att personifiera Linus, Rickards beständige rival, var kronan på verket. Verklighetstroget och riktigt träffsäkert. Jag tror att det är enkelheten och renheten i historian som fängslade mig som tittare och betyget 5 har aldrig känts enklare att dela ut. Pjäsen andandes Broadway.

Likaså scenen med Augustsson föll mig i smaken. Tyvärr kunde inte Anders närvara vilket tog sig uttryck i att vi andra på ett elegant och sympatiskt sätt framförde den mycket välskrivna ramsan ”Du- kan-dra- åt Helv___ ”, på Anders telefonsvar.

De nya spelarna gjorde verkligen en storstilad insats och det var med stor glädje som vi välkomnade samtliga nyförvärv med egenkomponerad sång efter showen. Jag tror tom att Christian ”Va-fan-gör-du-här” Lindström, som han fick heta av oss andra under kvällen, numer känner sig välkommen.

Det bästa med kvällen var ändå stämningen. Den var näst intill elektrisk när vi dansade och sjöng på slutet i en av Skatåsterrängens alla stugor. Gammal som ung. Kort som lång. Påklädd som naken…

Qviding FIF 2010 ser minst sagt farliga ut…´

Fidde

Dela på Facebook
Dela på Twitter
RSS