Nu börjar det dra ihop sig. 5 dagar och 2 timmar. Sedan är den premiären avklarad. Nerverna börjar smyga sig på lite när man tänker på matchen. Helt plötsligt gäller matchen någonting. Varje tackling, varje passning, varje dribbling är av betydelse.

Efter gårdagens träning tog jag en promenad från anläggningen på Valhalla. Destinationen var den nya arenan- Gamla Ullevi. Jag tog vägen förbi den gamla arenan, Nya Ullevi. :-)

Meningen var att träffa två kompisar som var på matchen ÖIS-Väsby. Redan när jag var framme vid parkeringen utanför arenan kunde jag känna stämningen. Vilket tryck tänkte jag när publiken protesterade mot ett domslut. Vilken arena. Vilken akustik. Supportrarna verkade riktigt missnöjda. Det buades. Det skreks. Det visslades. Ingenting var bra. Allt var skit. Jag bad en vakt på det snällaste sättet jag förmådde, om att få komma in och se avslutningen på matchen. Även han verkade missnöjd. Hans sätt att säga nej, andades ingen som helst empati, trots att jag till slut lade huvudet på sned och vädjade till pappan i honom. Väsby ledde med 1-0, vilket förklarade stämningen på arenan och vaktens orubbliga uppträdande.

Genom grindarna fick jag i alla fall uppleva varje gång ÖIS tryckte upp eller föll med sin backlinje. Vid ett tillfälle såg jag bollen. Det var roligt.

Så helt plötsligt exploderade arenan. Robin Jonsson gjorde 1-1 i slutminuterna och stämningen blev som förbytt. Publiken jublade, spelarna kramades och nu vinkade plötsligt vakten in mig. Inne på arenan hörde jag hur spridda glåpord omvandlats till gemensamma ramsor. Nu fanns en tro på att hemmalaget kunde vinna premiären. En tro på att säsongen kanske inte kommer att bli ett lidande. Nere på planen såg jag hur grönklädda bortaspelare kämpade och slet. Det var första gången på ett bra tag som jag saknade Superettan. Onödiga ”tänk-om-tankar”gjorde sig påminda. Tänk om vi satt läget vi hade mot Väsby i säsongens sista seriematch på Vilundavallen. Då hade det varit vi som kämpat mot de rödblåa. Då hade vi fått höra glåporden på Gamla Ullevi. Då hade vi fått åka till Söderstadion för att möta Hammarby.

Att tänka, tänk-om-tankar, hjälper inte oss ett skvatt. Det enda vi kan påverka är kvällens träning och U-21match. Sedan nästa träning. På lördag mot Norrby kan vi också påverka vår framtid. Gör vi det vi ska, så lever chansen att vi möter ÖIS inom en snar framtid. Och så vitt jag förstår kommer Gamla Ullevi stå kvar ett tag till.

Fidde

P.S. Då var ordningen återställd i Drömelvan. Simon och Lindström kan känna sig passerade av den nya ligaledaren ”Fiddeliddelejz” D.S.

Dela på Facebook
Dela på Twitter
RSS