Chedjou, Nguemo och Ramires. Håller på att googla VM-spelare för att skaffa mig nödvändig information. Drömelvan känns svårare än någonsin. Vårens allsvenska drömelva är avslutad. Den vanns av Christian Lindström. Grattis! Maken till påläst medspelare vet jag inte om jag har spelat med. Han kan varenda spelare i samtliga klubbar, svensk som osvensk. Han kan alla Serie A-spelare och varenda spelare i La liga. Så nu är det bara att googla för att ha en chans.

Den gångna helgens derby mot Västra Frölunda var väl inte den vackraste matchen jag spelat. Men vi kämpar och sliter allt vad vi har i 90 minuter, vilket gör att vi är ganska svåra att göra mål på. Nu gäller det att behålla det engagemanget och den disciplinen samtidigt som vi höjer kvalitén i vårt spel. Då kommer till och med seriefavoriterna Skövde att få svårt att sno med sig alla tre poängen på lördag.

För några veckor sedan tyckte jag att vi spelare var alldeles för snälla på träning. Man sade förlåt när man tacklat någon. Ingen visste vad ställningen var i smålagsmatcherna. Ingen blev sur eller arg efter träningarna. Nu märker jag en klar skillnad. Vinnarskallarna har börjat titta fram. Gårdagens smålagsspel följde jag från sidan då en ömmande häl omöjliggjorde mitt deltagande.

Hannes Sahlin och Johan Björkeryd drog sönder kläderna på varandra för att vinna en närkamp. Jon skrek på någon tills ansiktet inte gick att bli rödare, tills man trodde att de uppumpade blodådrorna på skallen skulle brista, tills rösten gav vika likt en tonåring i målbrottet. Allt för att någon inte tog sitt jobb ordentligt. Kålle smällde på allt som rörde sig och Wallin sprang omkring som om han vore Gattuso. Vid ett tillfälle glidtacklade han en boll som för länge sedan passerat linjen. Så längesedan att Stenman redan hunnit hämta ut en ny boll ur målet och satt igång ett nytt anfall. Att Christian Lindströms lag förlorat insåg man så fort han lämnat planen. I rask takt traskade den annars så sociale Christian i riktning mot sin vattenflaska. Han promenerade så fort att han närmast påminde om en OS-gångare på upploppet. Utan att säga ett ord till någon fortsatte promenaden in till omklädningsrummet. Rickard måste också ha varit med i det laget. Han såg gråtfärdig ut. Hagman blev så arg att han under resten av kvällen inte ”gillade” en endaste status på Facebook.

Nu kan man fråga vem som helst vad det står i matcherna och alla vet. Detta tyder på att det finns en vilja bland spelarna.
Det är den viktigaste drivkraften. Bollmottagningar, passningsspel, rörelse och djupledslöpningar går att utveckla. 
Framförallt om viljan finns.

Fidde

Dela på Facebook
Dela på Twitter
RSS