Jag vaknar åter en gång av att Oliver kör sitt svettiga huvud mot min rygg. Klockan borde vara 8.00 nu. Måste han ligga på tvären, tänker jag samtidigt som jag rättar till hans position. Jag har precis somnat om när Lars Hjelmgren ringer mig på mobilen.
-Sover du, frågar Hjelmgren?
-Nej, hör jag mig själv ljuga.

När vi avslutat samtalet inser jag att jag knappt uppfattat ett ord vad han har sagt. Något om fritt inträde och vuvuzelor. Jag får ringa upp honom efter frukosten tänker jag när jag fumlar på mig mina blåvitrandiga pyjamasbyxor. Jag har en förväntansfull nervös känsla i kroppen. En nervositet som jag tycker om att ha. Det är nämligen matchdag. Vi ska resa till Skåne för att ta oss an Kristianstad.

Två timmar senare sitter jag på bussen. Eller sitter och sitter, jag ligger mestadels på min gula skumgummimadrass. Madrassen som alla trampar på. Den är ganska äcklig faktiskt. Längst fram i bussen sitter tränarna och pratar svensk fotboll, internationell fotboll, herrfotboll, damfotboll och kan som omväxling glida in på lite latinska muskelgrupper när Dan får ordet. Augustsson sitter strax bakom och rättar prov. Kenan och Anton kollar film. Bergendorf halsar i sig någon hälsoshake. Rickard surfar på Stenmans dator. -Titta här David. Se hur fina vi blev på den här bilden. Som klippta och skurna för varandra liksom, säger han och vinklar datorn mot Stenman. Vår burväktare ser besvärad ut då han inser att han kommer ha svårt att vara helt ärlig. På bilden syns nämligen Rickard omfamna och pussa på sin flickvän Johanna, som om paret övat synkroniserade ”posar” i oändlighet. –Mmm ni är jättefina, mumlar Stenman.

Längre bak i bussen sitter Lindström, Wallin och Thomas Ericsson och pratar. Eller Tomas och Lindström lyssnar mest. Wallin pratar däremot desto mer. Han är verkligen igång idag och pratar med en sådan frenesi, fart och engagemang att endast Lasse Granqvist på Radiosporten hade hängt med. Snett bakom grabbarna sitter Hagman och uppdaterar sin Facebook-status till: ”Idag blir det Kristianstad tur å retur”. Både kroppsspråk och ansiktsuttryck utstrålar förväntningar över vad vänner och bekanta ska tycka om hans senaste lilla nätpåhitt. Simon ligger och vilar tvärs över sina bägge säten och Fuad lyssnar på musik. Stämningen är avslappnad och inte särskilt sprallig. Kanske för att det är tidigt? Kanske för att det är match? Kanske för att Sahlin är avstängd och därmed inte är med på bussen?

Matchen går bra. Rent spelmässigt gör vi väl ingen höjdarprestation. Vi börjar matchen bra och Thomas ger oss ledningen efter en retur. Sedan stagnerar vårt spel i värmen och vi får inrikta oss på försvarsspel och omställningar. Som tur är vinner vi efter att Fuad punkterat matchen efter en patenterad djupledslöpning. Segern påverkar resan hem väsentligt. Den är betydligt mer livad än ditresan. Det sjungs, skriks och vrålas. Längst bak liras det maffia. Alla är nöjda och glada. Den enda som ser nedstämd ut är Hagman. Hagmans uppdatering av sin facebookstatus från i förmiddags har inte alls givit den respons han önskade. Inte ens Ljungan och inte heller Wiklander har tyckt till och ”gillat” målvaktens uppdatering. Hans två säkraste kort. Det är bara Robban som kommenterat med ordet ”kung”, vilket inte verkar vara tillräckligt.

När vi rullar in på parkeringen vid Valhalla i nattmörkret sammanfattar Christian dagen. -En dag på jobbet, säger han följt av en gäspning. Det är ett trött gäng som stapplar av bussen.
Trött men svårslaget…

Dela på Facebook
Dela på Twitter
RSS